Får jag lämna några blommor - ett par rosor, i din vård
och du må ej vara ledsen, min kära.
Ty det rosorna är komna från en konungagård,
och det vill svärd till att komma dem så nära.

Den ena den är vit,
och den andra den är röd
men den tredje vill jag dej helst förära.

Den blommar inte nu,
först när givaren är död.
Den är underlig den rosen, min kära.

Den blommar inte nu,
först när givaren är död
- men då blommar den rätt länge, min kära.