För din skull var det längesedan kinderna blev heta:
flinkt knäpper jag din bjällra på och dansar för din fot,
du Lögn som lär en människa vad det är gott att veta
och strålar som en stjärna alla vise män emot.

Du smyger, ack du smyger... och i tidningar bland knutarna
far du som en virvelvind och skriker överallt-
De fattiga dem krymper du så löjliga i trutarna
och böjliga i ryggarna för sovel och för palt.

Väl mött i stenbeläten vi på höga kungasäten i
vår vördnad exponerar på den minsta lilla plätt,
du Lögn förutan vilken en Napeleon, förgäten, i
alla sina dagar haft bekymmer för sin tvätt!

Jo: är du än så liten när du rör dej i skandaler och
aldrig hört på maken till det här som någon gjort,
så var du dock en vinge under helgonens sandaler och
försålde deras knotor i rättfärdighetens port.

Du väktare och klämtare för äran och nationerna,
du gode gamle skämtare, nog stod du väl på kik
och skrattade åt grodorna som ramlade från tronerna
och alla stackars djävlarna man samlade som lik?

Som sagt: nu vill jag sälja dej min tunga och min luta,
min luta ska du veta, fast det är nu en gitarr-
Du Lögn, vi ska nog klara oss vi två och jag ska tjuta
din storhets höga visa jämt och vara dej en narr!